Skriver av mig lite!!

De behövs ibland!
jag tycket om dig, de står jag för och det vet både du och jag om. Men de va inte så att jag ville bli tsm eller någonting sådan, nej utan de var mer att jag tyckte väldigt bra om dig som KOMPIS. Men vart du sedan tog vägen är ett frågentecken inte bara för mig utan för fler. Vi hade jätte bra och fin kontakt med varandra, men så en dag så var du bara borta. Men det var inte bara du som försvann utan mitt förtroende och en väldigt bra, snäll, rolig och underbar kompis. Jag försöker än idag, även fast de snart gått ett år få detta frågetecknet till en punkt. Men det verkar vara svårare än jag trodde. Släppa och glömma kanske? Jag vet inte?! you are one of the best I've ever met!
*
Även jag har kul ibalnd. Och visst ibland kan de bli för mycket, som de kanske blev igår. Men jag ville roa mig, jag ville ha kul och inte vara den som sitter nästan nykter och sedan får ta hand om alla andra som fått i sig ett eller 5 glas för mycket. Men så fort de kom till mig blev det väldigt ycket gnäll.. Att jag var alkis, jag dricker för mycket, jag är inte mogen nog för att dricka, osv osv. Men nu är de såhär att jag vågar stå för att jag drack igår (lördag) Vi firade en tjej kompis som fyllde 23 i torsdags. Och min fråga är varför skall jag vara nykter när alla andra är fulla? Hmm, visst jag är inte så jätte för alkohol, visst är de kul den dagen, men senare när allt bara snurrar och man ligger där och inte vet vart man ska ta vägen, och dagen efteråt ska vi inte prata om. Men så är det inte varje gång. Det är väldigt sällan de är så, annars brukar jag dricka och lägga av när jag känner att de snart får räcka, men igår var en sådan dag som jag kände att jag skulle ha kul. Och det hade jag, jag hade jätte kul tillsammans med mina vänner.
Men varenda gång jag dricker tar jag de lungt, jag är inte en sådan person som springer runt klänger på allt och alla, klär av mig, strippar, dansar som en jag vet inte vad, jag spyr inte här och där. Jag tycker att jag själv är väldigt lugn person i onyktert tillstånd, jag kan behärska mig. Jag vet när det är dax att sluta, jag vet när det är dax att gå och lägga sig osv. Jag kan behärska mig som jag vet att vissa andra inte kan. Och om ni inte känner mig och om ni inte vet hur jag beter mig när jag är full och om ni själva är 1000 gånger värre än mig påfyllan behöver ni inte ens kommentera! Sköt er själva! You guys are just so jealous!
*
Jag har fortfarande dåligt samvete över hur jag har beteet mig mot mina vänner och mot min familj när jag var mindre. Även fast de är flera år sedan så kan jag fortfarande inte förlåta mig själv över hur jag behandlat speciellt min familj.
Jag har inte varit änglabarnet, de kan jag inte säga att jag varit, för det har jag inte. när jag var 14 - 15 år var det bara jag och mina kompisar som kretsade i huvudet på mig. Min familj kom alltid i andra hand hela tiden.
Jag lyssnade aldrig på vad mina föräldrar hade och säga, jag körde mitt egna race, jag var aldrig hemma, utan alltid ute och roade mig. Jag bråkade med ganska ofta speciellt med mamma, jag började röka som jag lovade dom att jag aldrig skulle göra, jag var på fester fast mina föräldrar trodde jag sov hos en kompis och vi kollat på film osv. Jag stack hemifrån om nätterna, jag skolkade för att jag hellre var ute med kompisar på nätterna som min mamma inte visste om. Jag umgick med personer som mina föräldrar inte tyckte jag skulle umgås med. Jag stal pengar utav dom, jag tog ciggaretter. Ja, jag levde rövare. det finns en andra massa saker som jag inte vill ta upp här men som min familj och mina kära vet om.
Usch vad jag ångrar en hel del saker, men jag ångrar inte att jag umgicks med mina kompisar och så utan hur mitt beteende var mot familj åså. Men man lär sig utav sina misstag. Och nu kommer min familj i första hand och dom vännerna som inte accepterar de är inte mina vänner, så enkelt är det.
Jag älskar min familj och jag älskar mina vänner!! My life has not always been perfect
*
Nu behöver ni inte kommentara en massa skit, som vissa är väldigt bra på, för ni vet ändå att jag tar bort kommentarerna!
Men nu känns allt så jäkla bra. Jag har världens bästa familj som jag älskar över allt annat. Jag har världens bästa kompisar och ni vet vilka ni är. <3
Jag har en jätte fin och helt okej lägenhet. Jag har det jag vill ha. Och det jag inte har är på väg!
Så nu känns allt jätte bra, fast de vissa dagar känns tungt. Men så är det för alla.
Jag är glad för det jag har, jag är glad för de som hänt, jag är glad för de som kanske har hänt och jag är glad för det som inte ens kunnat hända. Men jag ångrar hellre det jag gjort än det jag inte gjorde!! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0